Visst är hösten otroligt vacker men jag tycker inte alls om mörker, kyla och blåst. Med denna årstiden kommer också den klassiska höstdepressionen. Denna hösten har jag verkligen tappat allt. Man försöker verkligen hitta de små sakerna som gör hösten charmig men det är svårt. Jag har svårt att fokusera, svårt att hitta energi och glädje när årstiden medför så mycket mörker. Inga mer varma sommarkvällar, inga mer långa mysiga kvällspromenader i skymningen och ingen mer sol och värme. Jag hade nog inte varit lika deppig om vi faktiskt hade haft en riktigt sommar, men sommaren hann knappt börja innan den var borta igen.
I dessa tiderna vill man inte ens gå upp på morgonen, man är alltid trött, det är kallt och man ser inte riktigt någon glädje i något. Värre blir det när vintern kommer och den riktiga kylan. Jag hoppas innerligt att vi slipper "istiden" denna vintern. Regn, is, regn, is. Gå till bussen tar 20 minuter istället för 5 minuter för att man inte vill ramla och bryta benen av sig.
Nej, jag önskar att jag föddes i ett varmt land där jag slapp vintern. Att slippa vinterkläder, kyla och mörka kvällar och istället ha massor av sol, värme och positiv energi. Jag tror aldrig att jag hade tröttnat på det.
Men tills dess får man bita ihop, härda ut vintern. Det är väl bara sådär 8-9 månader kvar till nästa sommar? Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar